annfis.blogg.se

Nu vet jag inte riktigt vad det är som har hänt med min andra blogg men den syns tydligen inte längre och jag får ingen som helst ordning på det.

Så jag får väl helt enkelt börja på en ny kula och med nya inlägga lite sådär lagom irriterande...

 

Vad har hänt sen senast ja ni bra fråga... Jag försöker leva upp till min vardag utan att hela tiden regera och bli arg för inget. Kan inte allas riktigt sätta fingret på vad det är, men har en jobbig känsla i både kropp och knopp...

Jag borde väl egentligen vara lycklig, otroligt glad nu, men nej jag känner inget av det, känner mer bara blä till allt och alla!

Men varför?!

Har det blivit för mycket av det goda ett tag?

Helst av allt vill jag bara lägga bena på ryggen och springa ifrån allt, men vet ju att så funkar det inte utan man måsta ta tag i det själv..

Men som det är nu så känner jag mig inte som någon bra vän eller kollega, för orkar inte med mig själv knappt.. blir så arg och besviken på mig själv när jag blir så här, för varför kan inte allt bra får vara bra istället..

 

Jag vill inte minas att jag var så här svajig under dom ca 6 år innan allt braka med allt både bortgångar, MF och sen mitt upp i allt en separation. så i och för sig så är det väl inte så konstigt om jag mått dåligt.. Men varför nu, vad är det som gör det och varför kan jag inte bara låta mig själv sluta känna och njuta av livet istället!

För varför ska det bli så stort och göra så ont inom mig på ett vis att jag inte förstår själv!

 

Jag försöker varje dag att ta till baka minnena från min livs stora resa och framförallt allt underbar känsla av att jag klara mig själv och faktiskt kan njut av det. och framförallt att jag vågade ge mig iväg på en sån stor resa helt själv, det trodde jag inte om mig själv!

Skulle verkligen kunna tänka mig att leva sådär på resande fot jämnt, för mådde som bäst då, att få glömma vardagen och bara leva och njuta av allt det underbara med friheten..

För så som jag mådde under min livs resa var en befriande känsla även om det ibland fanns stunder jag kände mig ensam, men allt det andra vägde ändå upp.

Så vart tog den känslan vägen och vad hände när jag kom hem?!

Joo jag kom tillbaka till vekligheten, men till en början så har verkligheten vart lika bra som stunderna i USA men har efter en tid tillbaka börjat förändras, dock vet jag inte själv när jag börja bli så här igen.. men sjukt jobbigt så nu tänker jag avsluta här och hoppa in i duschen för att snart åka och jobba!

 

Ha en fortsatt trevlig dag så ska jag snart försöka uppdatera igen..

 

Håller även på med min USA Berättelse som ni tids nog ska få läsa :-) kram kram